Riitta Eronen

Jag arbetar som språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken. Mitt arbete är mångsidigt, och i huvudsak har det att göra med redigering av tidskriften Kielikello. I början av min karriär sysslade jag med ordboksarbete, och då väcktes mitt intresse för nyord. Sådana presenteras numera också på Språkinstitutets webbplats.

I finska språkbyråns telefonrådgivning ställs man inför ett vitt spektrum av frågor från språkbrukarna – det kan gälla termer, stil eller rättskrivning; myndighetsspråk, läroboksspråk eller översättningar. Frågorna visar ofta vad som för tillfället är särskilt aktuellt och vad som kanske borde utredas grundligare på det språkliga fältet.

Språkinstitutets utredningar och rekommendationer når traditionellt allmänheten via tidskriften Kielikello. Den är utöver en informationskanal för språkvården också ett fönster in mot hela Språkinstitutets verksamhet: dialekter, myndighetsspråk, namnvård … Fönstret står naturligtvis öppet mot världen utanför, för det är ju därifrån som nya vindar blåser och många impulser kommer – och vi arbetar i samverkan med den omgivande världen. Det är därför bra om en språkvårdare är intresserad av samhället och framför allt är medveten om att både världen och språket ständigt förändras.